Hej. Det har blivit Måndag och det härliga vårvädret försvann som i ett trollslag! Det blåser och regnar och tankarna flyger i vinden. Det plingar så fint i den Tibetanska tempelklockan när det blåser och då tänker jag att det är Kickan som vill bli ihågkommen! Hon behöver inte vara orolig, vi glömmer inte våra gamla vänner! I lördags så kom hon väldigt nära. Det var en grupp med barn som var här och red som hade med sig flera vuxna ledare. En av ledarna var en tjej, hon frågade M: känner du igen mig? M tittade på henne och såg att det var Angelica! Det var hon, och hennes familj som ägde och red Kickan innan hon kom hit till Lövås! De var med och såg när hon föddes för de hade Kickans mamma som hette Stelfrencha. Åh, vad vi saknade Kickan just då, tänk om hon hade varit kvar här så att de hade kunnat träffas! Det kändes så sorgligt men samtidigt så roligt att prata med Angelica om Kickan! Ibland är livet både roligt och sorgligt precis på samma gång. Känslor och tankar kastas om vartannat precis som löven blåser runt i vinden. När tankarna far runt då kan M ( och andra människor) bli så väldigt sorgsna av sig. Ibland så gör människor saker som får konsekvenser som de inte kunnat räkna ut i förväg. Det kan drabba någon levande varelse, människa eller djur, som far väldigt illa och som mår mycket dåligt! Det måste vara det värsta som kan hända! Det händer tyvärr nästan alla människor, för ibland är det svårt att veta hur man ska göra. Då måste man göra det som man tror är det bästa. Det är bara det att ibland blir det inte alls bra! Kickan blev insläppt i min Calonas och Tippens hage för att M tyckte att Calona var så ensam och att Kickan skulle vara ett fint sällskap för Cal. Jag och Tip var inte snälla mot henne men det var Kickan. M kunde aldrig i sin vildaste fantasi tro att det skulle sluta som det gjorde! Då hade hon ALDRIG släppt in Kickan i min hage utan gjort en ny hage till Calona och Kickan. Tänk om det gick att vrida tillbaks tiden! Det går ju inte! Det är en stor klump i M´s hjärta, det vet jag men det får hon leva med.
När hon tänker tillbaka på den här filuren Jack så får hon oxå något sorgligt i blicken. När han köptes så var han helt ohanterad och var väldigt ostabil både i kropp och själ. Eftersom han exploderade ibland och uppförde sig som värsta rodeopållen så fattade M beslutet att skicka honom i en månad på inridning. Hon valde den bästa ryttaren som fanns att tillgå, trodde hon, ska tillägas, för att Jack skulle få det så bra som möjligt. M hade telefonkontakt med ryttaren hela tiden, det var så långt att åka så det gick inte att hälsa på för att se hur det gick men allt lät bra. Efter en månad var det dax att hämta en grundriden ponny. Det var en deprimerad, ledsen på gränsen till mager Jack som stod i en hage och var helt okontaktbar! Han hade blivit alldeles för hårt riden och det hade ställts alldeles för höga krav på honom. Tränaren sa : hade det varit min häst så hade jag inte gått så fort fram med den!!!???? M höll på att börja gråta. Gör man så med någon häst överhuvudtaget och tar betalt för det oxå???? Hade M i förväg vetat vad Jack gått igenom där så hade hon ALDRIG skickat honom dit! Det tog enormt lång tid att skapa ett förtroende mellan Jack och människor igen! Han tyckte verkligen inte om någon, varken människa eller häst. Men med mycket arbete så kom Jack tillbaka till oss mentalt och blev en jättefin och glad , om än lite busig ponny som tyvärr fick lämna oss i förtid p.g.a en obotlig skada i sina halskotor. Den här listan med felaktiga beslut kan göras hur lång somhelst. Livet är en historia som ibland inte är lätt att ta sig igenom utan att man ibland fattar beslut som får konsekvenser som man aldrig kunde drömma om. Det värsta är när det drabbar någon levande varelse som får lida för att man fattade fel beslut. Det får man leva med resten av sitt liv. Man kan inte backa tillbaks och göra om, hur gärna man än skulle önska ! Livet fortsätter och man lär av sina misstag och förhoppningsvis blir ni människor klokare ju längre ni lever! Jag är glad att jag är "bara" en gammal ponny som inte har förmåga att älta saker som ni gör! Varje dag är ett nytt äventyr OCH jag är väldigt glad att M en dag för 10 år sedan fattade beslutet att köpa mig så att jag får bo här på Lövås och träffa alla gulliga stora och små ryttare som varit här och kommer hit och rider på mig och oss andra !!
En gammal men fin bild som är tagen för ett antal år sedan. Kickan, Whitney och jag är på väg ut på äventyr med våra ryttare! Tack alla fina ryttare för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar