fredag 11 januari 2013

Danne´s ryggsäck.

Hej igen. Idag är det ett småkallt och blåsigt väder ute, då känns det x-tra härligt att titta på denna fina bild av två goa tjejer tillsammans med Danne en härlig sommardag för snart två år sedan! Tänk att det är till denna sköna årstid vi är på väg! Jag skulle ju berätta lite om Danne någon dag och tänkte göra det idag. När Danne kom till Lövås för 17 år sedan så var han alltså bara ett år. Tänk vad tiden går! Det var något med Danne som vi inte riktigt förstod när han kom hit. Han var väldigt rädd för människor, för deras händer, om man gjorde hastiga rörelser......... allt som hade med människor att göra. Hmmmm, lite konstigt tyckte M med tanke på att han bara levt i ett år, han kan väl inte ha hunnit vara med om något som kan ha gjort honom så rädd under den korta tid?  Danne fick bo i trädgården väldigt ofta för att vänja sig vid  och lära sig att ingen av människorna här behövde han vara rädd för. Ingen kommer att göra dig illa. Åren gick och Danne förblev mer eller mindre rädd. Ingen okänd människa kunde hämta honom i hagen, det gick helt enkelt inte för han var rädd. M kunde aldrig ha handskar på sig för dem var Danne livrädd för och det kunde ta över en halvtimma att få på honom en grimma och ta hem honom till stallet. Det blev nog kallt om händerna när det var vinter! Men så en dag så var Emelie Kajsdotter här, hon som är känd för att kunna kommunicera med djur. När det var dax att snacka lite med Danne så kom Emelie in i huset och hämtade M. Det är något väldigt tragiskt med Danne sa hon. Det verkar som om han blivit väldigt illa behandlad under sitt första levnadsår. Det hon berättade att Danne varit med om går nästan inte att förstå. Emelie försökte förklara för Danne att något sådant ALDRIG skulle hända igen och att han i fortsättningen kunde vara lugn och inte vara rädd längre! Det tog ungefär 7 år innan  Danne blev helt lugn och orädd för människor! Ja, nu vet ni vad Danne har burit i sin "ryggsäck" i flera år. Alla har vi en "ryggsäck" som vi bär på. Det bästa vore om det som finns i den bara är bra saker, som kärlek, bra självkänsla, godhet, värme, trygghet osv. Många går dessvärre omkring och bär på jobbiga saker och det kan bli tungt. När man är liten så kan man inte bestämma över vad som hamnar i säcken. Det är de som har hand om, och har ansvar om de små som ibland lägger ner saker som inte är bra. T.ex. för lite kärlek, bristande omsorg, egna bekymmer, svek, osv. Ibland måste en del människor hjälpa till att bära andras bördor oxå, då blir det x-tra jobbigt. Det är de som är vuxna som ska hjälpa de små att bära, inte de små som ska bära de vuxnas! En del av bördorna bär man med sig hela livet men det finns ofta en del som man kan plocka upp och titta på och bestämma sig för att man inte vill eller behöver bära på längre. Som t.ex att man tycker att man inte duger som man är, att man inte tycker om sig själv, att man tycker att man gör fel, alla negativa tankar som man har om sig själv! Tala om för er själva att ni är bra precis som ni är, att ni ser ut precis som ni ska! Om hjärtat är med i allt som man gör så kan det inte vara fel! ( och tänk om alla såg likadana ut???) vad tråkigt det skulle vara, och hur skulle man då kunna känna igen varandra? Tänk om vi hästar skulle se likadana ut!!!! Hu va hemskt o trist, då kanske ingen skulle veta att just jag är Bolero!
  Det är inte alltid så lätt här i livet men försök att sträva efter att må så bra som ni någonsin kan och ta hand om varandra, och ta särskilt mycket hand om de små!   Ha en härlig helg allihop! Ps, vilken tur att Danne nu för tiden inte är det minsta rädd för någonting!!!!!!

Inga kommentarer: