Hoppsan, nu är han här, Billyboykillen. Det gick fint att köra hit honom och han var så cool så att vi blev infösta till honom efter att vi bekantat oss en stund över staketet. Jag tycker att det verkar vara en reko snubbe så jag sa inte ett ljud när vi hälsade på varandra, M såg så nöjd ut såå. Det var annat med gamle Jim, han skriade så det hördes säkert ända ner till Henån! Vad brydde sig Billy om det?? Inte ett smack. Allt frid och fröjd så här långt. Nu ska Jenni ta hand om honom i början och rida lite, fortsättning följer! Tycker faktiskt att han är riktigt vacker, nästan som jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar